Mjölken förenar oss

Alla har en relation till våra klassiska mjölkförpackningar oavsett bakgrund. Vem har inte försatts i varm nostalgi när mjölkpaket från vår egen barndom skymtar i bakgrunden i en gammal film? Kanske är mjölken den smältdegel som förenar oss alla?

Funktion först

Mjölkpaketens form är värda uppskattning för dess kvalitet och historia. Snygga eller inte får vara en fråga för sig men att formen är funktionell står klart, bortom tvivel. Formen fungerar inte bara för de som inte kan läsa utan även för de som är färgblinda. Till och med stressade stockholmare kan handla mjölk utan risken att komma hem med fel sort.

De grafiska elementen, en kombination av färg och linjer, fyller 30 år och har slagit så pass djupa rötter i oss svenskar att vi sedan länge hänvisar till den något fetare ”standardmjölken” som ”röd mjölk”, ett oöverträffat exempel på vad grafisk formgivning kan uppnå när den är som bäst.  

Vem säger standardmjölk?

Jag pratade med Ulla Olin på Arla för några år sedan, som jämförde fenomenet med kopieringsmaskinen som i USA allmänt kallas för ”xerox”, efter företaget Xerox som tog fram den första kopieringsmaskinen.

Standardmjölk kallas idag röd mjölk och mellanmjölk går till vardags under namnet grön mjölk. Däremot säger man sällan blå eller gul mjölk, utan då heter det lätt- och minimjölk. Varför har jag ingen aning om, berättar Ulla.  

Svenska ränder

Allt började 1991 när Tom Hedqvist, tidigare rektor på Beckmans och museichef på Röhsska museet, fick uppdraget att knåpa ihop ett koncept för bland annat Arlas mjölkförpackningar. Hans ambition var att skapa något som fungerade i mjölkkylen men som också såg trevligt ut på matborden.  

Arla ville ha något som kändes svenskt och mitt val av ränder kan idag tyckas ganska harmlöst men var, med tanke på tidpunkten, ett ganska djärvt förslag, berättar Tom.

De tre mjölksorterna hade sedan tidigare sina typiska färger men minimjölken var relativt ny och redan från början fanns gula inslag på förpackningen så för att inte komplicera jobbet med ny dekor ytterligare valde Tom att ge minimjölken gula linjer. Resultat blev linjer i olika tjocklekar som förklarar för den törstige konsumenten vilken mjölk som är fet och vilken som är fettsnål. Färg och form i ett föredömligt fungerande samarbete.  

Vågade linjer

Jämfört med allt annat som finns hemma i köket utmärkte sig Arlas mjölkpaket på flera sätt. Bland annat genom att inte utmärka sig. Jämfört med något från Kellog’s med amerikansk information i överflöd, varken vackert eller funktionellt, med formelement som slåss om vår uppmärksamhet, stod mjölken säker i sin tillbakadragna form, rik på självförtroende och ödmjukhet. Trots det tycker Tom att valet av linjer var vågat.  

Jag tycker valet att bortse från amerikansk kommersialism är det mest vågade. Och mest lyckade.  

Ränderna går aldrig ur

Samarbetet med Arla visade sig gå utmärkt. Tom beskriver Arla som en av de bästa köpare han haft. Uppdraget präglades av ömsesidig respekt. Däremot är han inte lika entusiastisk över hur hans arv har förvaltats.

Trots den negativa utvecklingen har mjölkpaketens grundform med färger och linjer bestått i 30 år, ett koncept så perfekt, så inarbetat att ett eventuellt framtida jobb med ett nytt koncept känns som ett omöjligt, och definitivt onödigt, uppdrag. 

Vill du veta hur vi jobbar med att kombinera visuell design, tillgänglighet och funktion? Ta kontakt med oss på UX People på Bouvet.